Sweet as honey.

Jag känner din kalla hand mot min svala kind glömmer den aldrig, hur en tår varsamt föl ner på det dag fuktiga gräset den mörka sommarnatten minns dina ögon hur dom såg in i mig och en då brydde du dig om mig, minns hur jag log när du var hos mig du kanske inte såg mitt leende men det fans där inombords lyckan att höra din röst i mitt öra hur den sakta viskar jag älskar dig fast jag vet att detta bara är en dröm som aldrig hänt mer än i mina drömmar efter jag sett dig..

Ja, en då brydde du dig om mig. Jag kommer ihåg allt som om det vore igår. Du fick mig att gå mot ljusare tider och en hel del lycka och förhoppnigar, men det var då, nu är nu förstår du. Jag svor på allt att jag alltid skulle finnas brevid, men jag var tyvärr tvungen att bryta det för du behandlade mig inte som en vän i slutändan. Jag gav upp hoppet om våran vänskap och promenerade bort från allt för att söka mig till annat umgänge som fick mig uppåt igen, som du gjorde, inte sant? Jag ville dig inget illa, det ville jag aldrig. Men jag var tvungen att inse vad som för engångs skull var det bästa för mig, inte för dig, inte denna gång. Jag ville inte vända om och gå på det sättet som det blev för allt vart bara värre och värre genom det, men andledningen till att jag gjorde det var för jag inte hade någon som helst lust att prata med dig efter allt. Men men dagarna vart allt lugnare och det var entligen bra. Men nu hittar jag lite skrivna saker från någon, jag har en svag aning om vem det kan vara, och sen har jag läst ett par rader. Detta var inget jaghade tänkt mig att ta upp igen, men nu vart det så, efter allt jag läst. Men det blir inget mer nu, tyvärr. Jag hoppas iallafall att du får ordning på det som är galet för dig. Nu ska jag bara ta reda på mig själv och mitt liv.